Längtan efter Gud eller någonting större

Att längta efter Gud eller någonting större

Dela med dig om du gillar

Min tro sitter i magen. Precis så skrev jag i mitt ansökningsbrev till kursen Tro & Liv på Vadstena Folkhögskola. Jag försökte beskriva en längtan efter att ha en mer vardaglig kontakt med det som drog i mig. Min längtan efter mer Gud i min vardag kanske det kan kallas. Om detta inte helt enkla ämne handlar denna text.

Vi bär alla på en längtan som tar sig olika uttryck:

En längtan efter samhörighet (med Gud eller något större)

Samhörighet kan vara att känna igen sig i andra, att dela språk och symboler, att få vila i en gemenskap där man inte behöver förklara sig. För många blir kyrkan eller en bönestund i grupp ett sådant hem. För andra kan det vara en cirkel av vänner som delar samma frågor.

Att tro är aldrig enbart något privat – det rör sig alltid i spänningen mellan jag och vi.

Vi söker trygghet i olika former

När livet skakar vill vi ha något som håller. Det kan vara ett ord, en bön, en psalm, en plats i naturen. Andlig vägledning, gudstjänst eller bara tystnaden i en kyrkbänk kan bli en påminnelse: du är inte ensam, det finns något större som bär dig.

Att söka efter ett efterlängtat svar

Tänk om vi hade svar på alla frågor, speciellt de stora, svåra. Att få detta svar från Gud så att det landar så där självklart inom oss är något som många av oss längtar efter. En bekräftelse på att vi valt rätt väg eller handlat rätt eller en utpekad riktning.

Hur kan vi längta efter Gud i det sekulära Sverige?

Personligen så tror jag att det finns en inbyggd längtan efter en kontakt uppåt, oavsett vad du väljer att kalla det där som många av oss tror finns närvarande. Sedan urminnes tider har vi kommunicerat uppåt i olika former.

Vår tid kallas ofta sekulär, men kanske är den snarare andligt törstig. Många säger “jag tror inte på Gud, men jag tror på något”. Den längtan tar sig uttryck i yoga, meditation, pilgrimsvandringar och sökande efter mening.

Det är som om vi alla har en inbyggd riktning, en kompassnål som pekar uppåt – eller inåt. Och kanske är det just där Gud möter oss: i vår längtan, i vår hunger efter något mer.

För dig som gillar att läsa om detta ämne så kan jag varmt rekommendera Joel Halldorfs blogg Vit rök på Substack där han skriver mycket på detta tema.

Vårt behov av ritualer som grundar oss i en vardag

Ritualer är inte samma sak som rutiner. En rutin kan vara något vi gör på autopilot – borsta tänderna, gå till jobbet, handla mat. En ritual däremot är en handling fylld med närvaro. Det är inte vad vi gör som är avgörande, utan hur vi gör det.

När vi tänder ett ljus, tar ett djupt andetag eller säger en bön, kan det bli en liten port till något större. Ett ögonblick av mening, mitt i vardagen. I en tid där vi ofta känner oss splittrade och överväldigade kan små ritualer ge oss en känsla av riktning och stillhet. De påminner oss om att livet inte bara handlar om att hinna, utan om att leva med närvaro.

Ritualer kan vara ett sätt att göra en längtan efter Gud mer konkret. När vi upprepar enkla handlingar med närvaro blir de som små landmärken i våra dagar. Att tända ett ljus, andas, be en kort bön – det är som att lägga en sten i en väg. Till slut blir det en stig att följa.

Jag har några spännande guider på gång lite längre fram men du kan läsa mitt blogginlägg Jag har inte tid, men jag vill leva långsamt och ladda ner min guide 3 dagar till långsamhet.

Vad är Gud och vad betyder det att tro?

Tro vs vetenskap – en ständig pågående debatt

När jag för hundrade gången debatterar med min far om hur jag kan tro på något som inte är kan bevisas så svarar jag alltid. Min tro är en tro, en inre övertygelse som inte behöver bevisas för att jag ska kunna leva med den. Matchen mellan tro och vetenskap kan och ska inte vinnas av någon part. För min del så ser jag att de kan samexistera sida vid sida. För mig är vetenskapen en karta över världen – men tron är riktningen jag väljer att gå. Båda behövs, men de fyller olika syften.

Fadern, Sonen eller den helige Anden – vem är din favorit?

Den kristna tron vilar på treenligheten, att Gud är För mig handlar det om att olika sidor av min vardag kräver olika tilltal. I mina böner vänder jag mig ofta till Fadern medan Anden följer mig på ett mer fysiskt sätt. Det är troligen där som upplevelsen av att Gud bor i min mage kommer in, hur konstigt det än kan låta, det finns en närvaro som följer mig. Läs gärna den avslutade Franciskanska välsignelsen längst ner i detta inlägg som sätter ord på detta så fint.

För mig är det naturligt att olika personer betonar olika delar av treenigheten, och att det kan skifta under livets gång. En tonåring kanske möter Jesus som vän, medan en äldre person känner Andens närvaro starkare i kropp och andning.

Hen sa, jag hittar min kraft i naturen

Många svenskar beskriver naturen som sin viktigaste andliga plats. Skogen blir en kyrka, sjön en spegel för själens djup, fjället en plats för stillhet. Religionsforskaren David Thurfjell skriver i sin bok Granskogsfolk om hur naturen för många har tagit den plats som kyrkan tidigare hade – som en källa till kraft, tröst och mening.

Att vandra bland träd eller sitta vid en eld är inte bara rekreation. För många är det en andlig erfarenhet, ett sätt att känna sig förankrad i något större än sig själv. Kanske är det just här – i mötet mellan granarna, i vinden över fälten – som längtan efter Gud eller det heliga ofta tar form i vårt sekulära Sverige.

Pilgrimsvandringen fångar många av dessa aspekter något som intresserar mig i min forskning.
Pilgrimens sju nycklar – för dig som vill leva som pilgrim även i vardagen

pilgrimsvandring på Kymlingrundan i Vadstena

Hur hittar du din väg framåt (eller uppåt)?

Testa dig fram – se dig om kring – var finns de dina?

Din längtan efter Gud behöver inte stanna inuti dig. Kyrkor, samtalsgrupper eller pilgrimsvandringar kan bli en plats att möta andra som bär på samma frågor. Det handlar inte om att hitta de “rätta” svaren – utan att inte vandra ensam.

Meditera

Att lyssna inåt. Att sätta sig i stillhet, även i bara några minuter, kan öppna en helt ny kanal hos dig. I meditationen får du erfara att du inte behöver prestera för att vara nära Gud.

Skriv, bara skriv

Dagbok eller journaling är ett bra sätt att formulera sina tankar för dig som tycker om att skriva. När du skriver får tankar och känslor en form. Du kan återvända, se mönster, upptäcka vad som faktiskt rör sig i dig. Din penna kan bli en vägledare.

Testa att läsa bibeln

Var det länge sedan du läst Bibeln? Börja med de fyra evangelierna som berättar historierna om Jesus på lite olika sätt. Med Bibelappen (som är helt gratis) så kan du testa olika typer av läsplaner som kan ge dig en bra start och nya tankar.

Bibelns berättelser är inte till för att läsas som historiebok, utan mer som en spegel. I berättelserna om Jesus och lärjungarna kan vi ana våra egna frågor, vår egen längtan.

Andlig vägledare, någonting för dig?

Läs mitt blogginlägg om det här. Vad är andlig vägledning och hur funkar det?

Tänk om du redan är framme?

Kanske finns det redan inom dig?

Vi springer ofta efter Gud som om Gud vore långt borta. Men kanske är frälsningen inte ett mål vid horisonten, utan en närvaro i vårt innersta. Ett vetande som inte alltid kan formuleras, men som känns som en djup vila: jag är buren, jag är älskad, jag är redan hemma.

En välsignelse

Herren vare framför oss, för att visa oss den rätta vägen.
Herren vare bredvid oss, för att sluta oss i sina armar och skydda oss.
Herren vara bakom oss, för att bevara oss från onda människors lömskhet.
Herren vara under oss, för att fånga upp oss när vi faller och för att dra oss ut ur snåren.
Herren vare i oss, för att trösta oss när vi är ledsna
Herren vare omkring oss, för att försvara oss när andra gör oss ont
Herren vare över oss, för att välsigna oss i Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
Amen.


Denna välsignelse är en av mina personliga favoriter. För mig sätter den ord på något av det viktigaste: att vi inte går ensamma. Gud finns i våra steg, i våra motgångar, i våra tårar och i våra segrar.

Kanske är längtan efter Gud just detta – att upptäcka att vi redan är burna.

Jag vill lämna dig med frågan, var anar du Guds närvaro i ditt liv just nu och vad längtar du efter?

Similar Posts