Det blir inte lugnare sen – därför måste du bromsa själv

Dela med dig om du gillar

Det blir lugnare sen.

Jag har sagt de orden fler gånger än jag kan räkna. Efter sommaren, när projektet är slut efter nästa månad. Och varje gång har jag tänkt, då ska jag säga nej, då ska jag skapa mer utrymme, då ska jag leva långsammare.

Men sen kommer aldrig.

Idag vet jag varför lugnet jag väntar på aldrig kommer

Jag vet inte hur det är för dig, men för mig handlar det ofta om nyfikenhet. Jag vill så mycket, jag lockas av nya möjligheter, nya möten, nya idéer. Så jag säger ja – fast jag vet att kalendern redan är full. Och om den inte redan är det så finns det ju utrymme att boka in saker.

Resultatet? Lugnet jag väntar på skjuts framför mig som en hägring. Det är alltid “där borta” och aldrig här. Och ju mer jag försöker springa ifatt det, desto mer splittrad blir jag.

Kanske känner du igen dig? Vi väntar på att andra ska ge oss tid, på att kalendern ska rensa sig själv. Men det gör den inte. Den fylls på – av oss själva eller av andra. Om vi inte gör plats för lugnet, kommer det aldrig av sig självt.

Långsamhet som övning i andlighet?

I Pilgrimens sju nycklar finns bekymmerslöshet. Det betyder inte att livet är fritt från bekymmer, utan att bekymren inte får styra allt. Att vi får lägga ner dem för en stund, andas och låta oss bäras.

Bibelns ord ekar: “Allt har sin tid.” Tid för arbete, tid för vila. Tid för att säga ja – och tid för att säga nej.

Långsamheten är inte en lyx för de som redan har allt ordnat. Den är en andlig övning, en hållning, ett sätt att leva mer förankrat i Guds närvaro. Och det är inte enkelt, det är helt klart en utmaning för de flesta av oss.

Det blir inte lugnare sen, du behöver bromsa på egen hand

Jag har ständigt fallit offer för den tomma kalendern, den som har lurat in mig ett jägarbeteende. Framåt, nya saker, ny kunskap och prestationen som ständigt sällskap. Fast jag egentligen vill leva så mycket mer långsamt.

Men du är ju företagare och kan bestämma själv?

Den har jag hört många gånger, dessutom har jag förändrat min inriktning några gånger. Då borde jag ju lärt mig att verkligen bygga den där vardagen och tillvaron som jag egentligen vill ha. Jag brukar lite skämtsamt säga att jag bygger ett hus som jag inte vill bo i. Inte bara en gång utan flera. Själv tror jag att det är min nyfikenhet i kombination med en svårighet att säga NEJ som är grundorsaken.

Kommer det att funka den här gången då, blir det lugnare sen (längre fram)?

Den här bloggen är delvis ett sätt att jobba med mig själv och att förmedla ett budskap som jag själv behöver höra. Senast jag drog i handbromsen och startade om min kalender så fanns det flera saker som motiverade mig till att hålla mina gränser (för det är en viktig del). Det är enkelt att sätta upp gränser men utmaningen kommer när det gäller att hålla i, precis som med träning, viktminskning eller något annan som kräver motivation och uthållighet.

Tre sätt för dig att skapa lugn nu här och nu

Du behöver inte vänta på att det ska bli lugnare sen. Du kan börja redan idag. Här är tre små steg som gör att du kan komma igång.

1 Planera din egen rytm.

Om du inte gör en egen plan för livet så hamnar du i någon annans plan. Ge din kalender andrum – en tom förmiddag, en kväll utan bokningar. För mig betyder det två obokade dagar per vecka – vad betyder det för dig?

2 Inför mikropauser.

Tänd ett ljus, gå ut fem minuter, andas. Små stunder av närvaro kan förändra hela dagen. Vill du har en övning i långsamhet så hittar du den i det här blogginlägget. https://pilgrimsliv.se/sakta-ner-stegen-ovning-i-narvaro/

3 Skapa dina egna ramar för “ja” och “nej”.

När du vet vad du vill prioritera, blir det lättare att tacka nej – även när nyfikenheten ropar ja. Jag har tre punkter uppskrivna i min almanacka där jag bestämt mig för att 1) inte svara direkt, 2) svara att jag ska kolla min kalender och återkomma, 3) eller om jag upptäcker att schemat spricker så ångrar jag mig. (det funkar faktiskt)