Vem äger egentligen problemet?

Att bry sig om andra är en gåva, men vi kan inte bära allt. Att släppa ansvar som inte är ditt handlar inte om att sluta älska – utan om att leva med större frihet, tillit och närvaro. Den senaste veckan har en av mina korta videor på Instagram fått oväntat stor spridning. I videon ställer jag en enda fråga:

Vem äger egentligen problemet?

Responsen har varit överväldigande. Många har skrivit att de aldrig tidigare tänkt på saken på det sättet och att frågan träffade mitt i vardagen.

Jag tror att det beror på att den handlar om något som många av oss känner igen.

Vi bär så mycket mer än vårt eget liv.

Vi oroar oss för våra vuxna barn, försöker lösa problem på jobbet som egentligen inte är våra, grubblar över vänners beslut och tar ansvar för sådant vi varken kan påverka eller förändra. Ofta gör vi det av kärlek och omtanke, men någonstans på vägen blir bördan så tung att det knappt finns energi kvar för det liv vi faktiskt har fått ansvar för.

När omsorg blir en börda

Att bry sig om andra är en av människans finaste egenskaper. Problemet uppstår först när omsorg långsamt övergår i ansvar för sådant som egentligen inte ligger i våra händer.

Det är lättare än vi tror att hamna där.

Vi vill hjälpa, vi vill finnas till och vi vill att människor omkring oss ska må bra, fatta kloka beslut och slippa det som gör ont.

Men förr eller senare upptäcker vi att vi försöker bära sådant som ingen människa kan bära åt någon annan.

• Vi kan inte leva någon annans liv.
• Vi kan inte fatta deras beslut.
• Vi kan inte gå deras väg.

Ansvar är inte samma sak som kontroll

Det tog lång tid innan jag själv började förstå skillnaden.

Jag trodde under många år att omtanke innebar att försöka lösa problemen. Att vara en god vän, kollega eller familjemedlem betydde att engagera sig fullt ut och göra allt man kunde.

Idag tänker jag annorlunda.

Jag tror fortfarande att vi är kallade att älska varandra, stötta varandra och bära varandras bördor. Men det är inte samma sak som att ta över ansvaret för någon annans liv.

Det finns en avgörande skillnad mellan att gå bredvid en människa och att försöka gå åt henne. Den ena handlingen bygger relation men den andra riskerar att ta ifrån den andre möjligheten att själv växa.

Hur släpper man ansvar som inte är sitt?

Att släppa ansvar som inte är ditt handlar inte om att sluta bry dig. Det handlar om att skilja mellan det du kan påverka och det som tillhör någon annans liv. Du kan finnas bredvid, lyssna och stötta – men du kan inte leva någon annans väg.

Pilgrimen bär sin egen ryggsäck

Pilgrimslivet har lärt mig mycket om ansvar.

När vi vandrar tillsammans hjälper vi gärna varandra. Vi väntar in den som går långsammare, delar med oss av vatten eller uppmuntrar den som har det tungt.

Men vi går inte och bär varandras ryggsäckar hela vägen. Inte därför att vi är likgiltiga, utan därför att varje människa behöver gå sin egen väg. Det är kanske en av de svåraste lärdomarna i livet.

Att skilja mellan det jag kan göra för någon och det som bara den personen själv kan göra.

Bekymmerslöshet handlar om tillit

Ett av pilgrimens sju nyckelord är bekymmerslöshet.

Det betyder inte att vi slutar bry oss eller blir passiva inför det som händer omkring oss.

Det betyder att vi övar oss i att lämna ifrån oss det som aldrig var vårt att kontrollera.

Jesus säger: ”Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?”

Det är en fråga som fortfarande utmanar mig.

Hur mycket av det jag bär idag hjälper egentligen någon?

Och hur mycket av det tar bara energi från det liv Gud faktiskt har gett mig att leva?

Att släppa ett ansvar som inte är ditt

Jag tror att det är först när vi börjar lägga ifrån oss det som inte är vårt som vi upptäcker hur mycket kraft vi har använt till fel saker.

Plötsligt finns det mer närvaro kvar för människorna omkring oss.

• Mer tålamod.
• Mer glädje.
• Mer utrymme för Gud.
• Mer uppmärksamhet på det liv vi faktiskt lever.

Slow living handlar därför inte bara om att göra mindre.

Det handlar om att bära rätt saker.

En fråga som du kan ta med dig

Nästa gång du känner dig trött och sliten, stanna upp en stund innan du fortsätter.

Fråga dig själv:

Vem äger egentligen problemet?

Kanske upptäcker du att det du behöver släppa inte är en människa.

Tänk om det är ett ansvar som aldrig var ditt från början.

Och kanske är det just där friheten börjar.

Nyfiken på min film på Instagram?
du hittar den här