Varför jag valde att forska om pilgrimsvandring
Den här texten är den första i en serie essäer där jag delar tankar och insikter från mitt forskningsarbete om pilgrimsvandring under 2025. Serien innehåller:
- Varför jag valde att forska om Pilgrimsvandring (detta inlägg)
- Pilgrimsvandring och samtida forskning
- Pilgrimsvandring som praktik
- Gemenskap på vägen
- Kroppen och naturen i pilgrimslivet
- Det heliga i rörelse
Du hittar alla texter i serien här.
Under de senaste årtiondena har pilgrimsvandringen fått nytt liv i Sverige. Leder har märkts upp, kyrkor öppnar sina dörrar för vandrare, och ord som stillhet, enkelhet och närvaro dyker upp i samtal långt utanför de kyrkliga rummen. Det är något med själva rörelsen – att sätta en fot framför den andra, att sakta ned, att dela tystnaden med andra – som tycks tala till vår tid.
När jag började skriva min magisteruppsats vid Uppsala Universitet så var det just denna rörelse jag ville förstå. Vad är det som sker när människor vandrar tillsammans i Svenska kyrkans regi? Är det en religiös handling, en form av återhämtning, eller något däremellan? Jag ville undersöka hur pilgrimsvandringen formas i mötet mellan människor, kroppar, platser och ting – och vad dessa erfarenheter säger om tro och andlighet i vår tid.
Under arbetet fick jag möta pilgrimer som berättade om glädje, tystnad och gemenskap. Någon beskrev vandringen som att “komma hem utan att veta vart man var på väg”. En annan talade om naturen som en kyrka utan väggar. Rösterna visade att pilgrimsvandringen inte enbart handlar om att nå en destination, utan om att vara på väg – inåt lika mycket som utåt.
Som en motrörelse till det digitala
Min studie utgick från ett så kallat praktikperspektiv, inspirerat av filosofen Theodore Schatzki. Han menar att världen förstås genom vad människor gör tillsammans – genom praktiker som formas av kroppar, föremål, känslor och gemenskap. I pilgrimsvandringen blir detta tydligt: meningen skapas inte i teorin utan i själva steget, i rytmen, i delandet av vägen.
Kanske är det just därför pilgrimsvandringen väcker igenkänning i vår tid. Den erbjuder en motrörelse till det splittrade, snabba och digitala. Här får kropp och själ vara ett, här får tron levas snarare än förklaras.
Min forskning handlar ytterst om detta: hur tron tar form i det levda, i rörelsen och i mötet. Pilgrimsvandringen visar att andlighet inte behöver något avstånd mellan det heliga och det vardagliga – den uppstår mitt i steget, i vinden, i samtalet och i tystnaden.
Behöver jag säga att det har varit en förmån att få möta de medverkande vandrarna och ta del av deras tankar.
Denna text är den första i en serie essäer där jag delar tankar och insikter från mitt forskningsarbete från 2025 om pilgrimsvandring. Under våren kommer jag att skriva om gemenskap, kropp, natur och hur det heliga kan anas i rörelse.
Vill du höra mer om mitt arbete om pilgrimsvandringar?
Om du vill läsa min hela min magisteruppsats så hittar du den här DIVA – uppsats. Jag föreläser gärna eller medverkar i andra sammanhang för att sprida min kunskap om ett modernt pilgrimsliv. Kontakta mig – kicki@kickiwesterberg.se eller 076-287 88 01.
Hoppas att vi hörs!
Vill du läsa fler inlägg om pilgrimsliv så hittar du dem här.
One Comment