Mot eftermiddag i kyrkans historia – Tomáš Halíks vision

Vad menar Tomáš Halík när han beskriver vår tid som kyrkans eftermiddag? Med inspiration från Carl Gustav Jung utforskar den här essän hur kyrkan kan mogna, varför pilgrimsrörelsen växer och vad framtidens kristna gemenskaper kan bli.

Vi har vant oss vid berättelsen om kyrkans nedgång. Du läser om minskande medlemsantal, tomma kyrkbänkar och en allt starkare sekularisering. Inte sällan beskrivs utvecklingen som ett misslyckande – ett tecken på att kristendomen håller på att förlora sin betydelse.

Men tänk om vi tolkar vår tid fel?

Den frågan mötte jag första gången genom den tjeckiske teologen Tomáš Halík. Han lånar en tanke från psykologen Carl Gustav Jung, som beskriver människans livstid som en dag.

Livets morgon är ungdomen som handlar om att bygga upp. Vi utbildar oss, skapar relationer, bildar familj, gör karriär och bygger en identitet. Det är en tid av expansion och prestation. Jung menar att den som vill ge sig ut på resa mot andlig mognad först behöver rota sig i den här fasen av livet. Sedan kommer krisen mitt på dagen, trötthetens och dvalans tid, en tid då människor slutar att njuta av det som tidigare gav dem tillfredställelse. Han beskriver det som en brist på energi och livslust men idag skulle vi nog kalla det för någon form av utbrändhet.

Men den här krisen kan även leda till en möjlighet och Jung menar att livet förändras när eftermiddagen kommer.

Då räcker inte längre morgonens frågor eller svar. Tyngdpunkten flyttas från att skapa ett liv till att förstå det. Från att samla till att urskilja. Från prestation till mognad.

Den som fortsätter leva efter morgonens logik riskerar att gå vilse. Kanske genom att fortsätta jaga via prestation, självförverkligande och blåsa upp vår persona (som Jung kallar vår bild av oss själva). Livets eftermiddag innebär, när vi uppnått mogen ålder, att ta oss an en viktigare uppgift. Den om att befria oss från vårt ego, utveckla det andliga livet och uppnå en helhet.

Om kyrkan har kommit till sin eftermiddag

Tomáš Halík ställer den djärva frågan om samma sak kanske också gäller kyrkan. Och då pratar han inte om den svenska kyrkan utan den världsvida med alla sina grenar och den katolska som han själv tillhör. Kyrkans morgon och den krisande middagen har pågått under två tusen år. Nu är det det dags att träda in i en ny fas.

Tänk om kyrkan fortfarande försöker lösa eftermiddagens frågor med morgonens metoder.

Kyrkan frågar sig hur de ska få fler medlemmar. Hur de ska fylla kyrkorna eller hur de ska återvända till något som varit. Men kanske är det inte dit Gud kallar oss. Kanske handlar vår tid inte om att återerövra gårdagen, utan mer om att mogna in i något nytt.

Det betyder inte att kristendomen är på väg att försvinna. Istället betyder det att den kan vara på väg att förändras.

Det är viktigt att notera att Halík inte pratar om kyrkan som en byggnad och en institution utan mer som en rörelse, en kropp.

Pilgrimen som ett tecken i tiden

Det är här mina tankar återvänder till pilgrimsrörelsen.

Under de senaste åren har jag mött många människor som söker sig ut på pilgrimsleder. De flesta gör det inte för att de vill bli mer religiösa i traditionell mening.

De söker något annat.

Tid.
Tystnad.
Gemenskap.

Ett språk för livets stora frågor.
En möjlighet att stanna upp.

Kanske är det inte märkligt att just pilgrimsvandringen växer i en tid då många människor beskriver sig som sökare snarare än självklart troende. Pilgrimen blir en människa på väg, inte bara genom landskapet utan också genom livet.

Eftermiddagen kräver andra frågor

Kanske är det därför bilden av den andliga oasen har fortsatt att följa mig.

En oas försöker inte få människor att återvända till morgonen.

Den hjälper dem att leva i eftermiddagen. Den erbjuder inte färdiga svar, utan blir en plats där frågor får finnas.

En plats för vila, samtal och andligt medvandrande.

Kanske är det precis det som vår tid längtar efter.

• Inte fler aktiviteter.
• Inte högre tempo.
• Inte fler svar.

Utan fler platser där människor får stanna upp en stund och upptäcka att Gud redan vandrar bredvid dem.

En tanke att ta med dig på vägen

Om Halík har rätt – om kyrkan befinner sig i sin eftermiddag – vilka frågor behöver vi då börja ställa?

Och hur skulle en kyrka se ut som vågade leva i den tiden, istället för att försöka återvända till morgonen?

Här kan du läsa mer om mitt första möte med Halíks tankar om andliga oaser

• Drömmen om en andlig oas – när kyrkan blir en plats att andas (perfekt fortsättning)
• Pilgrimsvandringens återkomst i Sverige (min forskningsserie)
• Att låta livet forma dig – pilgrimens sju nycklar i vardagen
• När steg blir bön – att vandra genom stilla veckan
• Att börja lyssna inåt – och känna igen Guds röst