Lyssna på kroppens signaler – innan kroppen säger stopp

Att lyssna på kroppens signaler handlar inte om att låta varje känsla styra våra beslut. Det handlar om att bli uppmärksam på vad kroppen berättar – om stress och trötthet, men också om glädje, energi och frid – och låta det bli en del av vår urskiljning.

Tänk om kroppen vet innan vi själva gör det?

Det började vid skrivbordet en torsdag för många år sedan. Plötsligt vände sig hela rummet, mina fingrar grep krampaktigt tag om kanten och höll mig fast. Rädd för att falla, rädd för att dö och rädd för att inte hinna deklarera klart. När ambulansen hämtade mig hade världen slutat att snurra. Men oron fanns kvar, vad sjutton hade hänt? Fast inombords hade jag nog förstått, det hade gått för långt och nu hade min kropp bromsat upp. Jag hade varit inne i en intensiv vår av arbete (som så många gånger tidigare) och samtidigt planerat för ett gigantiskt kalas för min man som även skulle bli ett bröllop. Dessutom hade jag hanterat barnens aktiviteter och allt annat som rör sig i livet runt 35.

På lördagen stod jag på darriga ben och sa ja till min man. Så här i efterhand kan jag se hur mager och sliten jag var.

Vi är ofta mycket skickliga att förklara bort trötthet, motstånd och andra spänningar eftersom livet i almanackan fortfarande fungerar. Möten som genomförs, jobb som slutförs och maten som bärs hem och tillagas. Att sömnen på natten inte är helt okej eller du sover och vaknar o-utsövd är lätt att glömma när du väl kommit ut sängen och startat upp dagen. Fast att du lovade dig själv att säga stopp imorgon när du gick och la dig.

Vi har lärt oss att köra över kroppens signaler

Jag var på en gripande föreläsning härom veckan och lyssnade på en kvinna som tagit sig ur ett beroende och sedan skrivit en bok om skammen runt alkoholism. Det slog mig då hur stora likheter det finns när det gäller det här. Hur vi döljer vår trötthet och håller fasaden uppe. Trots ett inre kaos. Trots att vi bär andras bördor inklusive våra egna.

Vi kan fortsätta ganska länge trots att det skaver, vår inre duktiga prestationsprincessa (eller prins) nöter på. Kalendern fungerar, arbetet blir gjort och andra märker (kanske) ingenting.

Men att kunna fortsätta är inte samma sak som att det är klokt att fortsätta. Det finns en gräns även om den inte alltid är synlig.

Kroppen blir så lätt ytterligare ett problem som ska lösas

Är du trött?
Vila så att du kan prestera igen.

Har du ont?
Åtgärda det så att vardagen kan fortsätta.

Men tänk om signalen ibland behöver lyssnas på, inte bara tas bort?

Kristen tro är en kroppslig tro

Kanske har vi ibland försökt leva ett andligt liv från halsen och uppåt. Vi ber, tänker, tror och försöker lyssna efter Gud, medan kroppen mest förväntas fungera och hänga med. Men kristen tro bygger egentligen på en helhetssyn på människan. Vi har inte bara en kropp – vi är kroppsliga människor. Och själva inkarnationen, att Gud blir människa, säger något viktigt om kroppens betydelse. Jesus äter, sover, vandrar, blir hungrig och trött och drar sig undan för att vila och be.

Det är kanske därför den kristna spiritualiteten också är så full av praktiker där kroppen får vara med. Vi knäböjer, fastar, tar emot bröd och vin, vandrar, sitter i tystnad och vilar. Till och med det vi kallar vårt inre liv levs genom kroppen. Om kroppen får vara en del av vårt möte med Gud, kanske den också förtjänar en plats när vi försöker urskilja hur vi ska leva.

Kroppen följer med in i vårt andliga liv

Pilgrimsvandringen är i högsta grad en kroppslig andlig praktik. Vi tänker inte bara våra tankar om Gud – vi går, blir trötta, känner väder, hunger, smärta och rytmen i våra egna steg. På vägen blir det svårt att bortse från kroppens signaler. Går vi för fort märker vi det. Bär vi för tungt så får det konsekvenser. Behöver vi vila så går det inte hur länge som helst att låtsas som något annat.

Kanske är det också en del av det pilgrimsvandringen kan lära oss, att bli mer uppmärksamma på den kropp vi faktiskt lever våra liv genom. Inte för att kroppen alltid har svaret, utan för att den kan berätta något som är värt att lyssna till. Och frågan blir då vad som händer om vi tar med oss den lyhördheten hem.

Kroppen talar inte bara när något är fel

Kroppen är för en ständig konversation med oss. Den meddelar sig i en mer eller mindre kontinuerlig svada. Kroppens signaler kan också handla om glädje, energi, frid och längtan. Inte bara smärta eller oro. En viktig fråga i retur till din kropp kan vara, vad ger dig liv?

• När känner du lätthet?
• När sjunker dina axlar?
• Vad gör dig märkligt nog piggare trots att du har ansträngt dig?
• I vilka sammanhang känner du dig hemma?

Men kroppen är ingen ofelbar kompass

Allt motstånd betyder inte nej. Ibland är vi trötta för att vi sovit dåligt. Något kan kännas obehagligt eftersom det är nytt eller svårt, men ändå vara viktigt.

Rädsla och motstånd behöver inte betyda att vi går åt fel håll, det kan tvärtom vara en signal på att något nytt är på väg.

Därför handlar det inte om att lyda varje kroppslig signal, utan om att lägga märke till den.

Kroppen som en del av vår urskiljning

Vi behöver först lägga märke till för att kunna urskilja. Urskiljning är det tredje ordet i pilgrimens rytm.

Sakta ner → Var uppmärksam → Urskilj

Kroppen kan vara en av de saker vi uppmärksammar när vi försöker förstå vad som händer i våra liv och vart Gud leder oss.

Vad är det jag försöker förstå – i stället för att bara åtgärda?

Här får du två frågor till din hjälp. Det är lätt att sluta efter fråga 1 men nummer två kommer med viktig information till dig.

1. Hur blir jag av med den här tröttheten?
2. Vad berättar den för mig om hur jag lever?

Vi behöver inte vänta tills kroppen skriker

Vi är ofta beredda att förändra våra liv först när vi inte längre har något val. Men kanske är en del av ett långsammare och mer uppmärksamt liv att lära sig lyssna tidigare.

Det handlar om att leva tillräckligt långsamt för att höra

Att sakta ner är inte målet. Det skapar utrymmet där vi kan bli uppmärksamma. Och först när vi uppmärksammar vad som faktiskt händer – i kroppen, inom oss och omkring oss – kan vi börja urskilja nästa steg.

Mer på samma tema:
När kroppen säger ifrån – slow living och konsten att lyssna
När livet kallar dig att sakta ner – lyssna innan kroppen säger stopp
Lär dig vila innan du blir trött – varför vila är en livsregel